we can be heroes

I detta nu, är jag skrämmande lycklig. Ni vet så lycklig så man blir rädd att allt ska rasa. Jaja, idag har vi haft säsongsavslutning på förrådet det vill säga julstädat och haft det extra mysigt. Vi tog ett rejält jävla tag i det sjukt kaosartade matförrådet, sorterade, rensade, inventerade, slängde x-antal-år-gamla varor etc. Hittade en burk med vitt pulver märkt "kokain", sxk i ett nötskal. Åså åt vi ju knäck, fikade lagom många gånger å allt som hör till. För att va sådär äcklig och jobbig: förrådet är som mitt andra hem. Faktiskt. Trodde nog aldrig att det skulle bli så! När vi var klara åkte jag, Andrea och Johan hit och gjorde julkola och knäck. Strax efter att de varit här kom Anna förbi en stund och nu när hon har åkt tänkte jag nog sätta på ett avsnitt True Blood! Detta kan nog vara det mest efterlängtade lovet, känns som jag säger det varje lov men denna gången är det extremt. Frihet har aldrig varit en sådan lättnad. Imorgon ska jag fixa lite grejer här hemma innan jag möter upp F & J i stan för klappshandlande (eller snappande??? neeejdå men gud vad jag älskar julkalendern)

Egentligen vet jag inte varför jag bloggar nu för jag har verkligen ingen lust. Men jag tror det är för att kunna blicka tillbaka och minnas, vill liksom bevara den känslan jag har nu. Jaja nu ska jag drunkna i Bills ögon och hoppas att han inser att han och Sookie verkligen behöver varandra (snackar alltså Trueeeeblooood) Puss på er mina vackraste